blir så jävla irriterad på far min. Jag vaknade i morse, var helt slö i kroppen, ingen ork alls, mådde illa och var yr. Sa att han skulle ringa min lärare med det gjorde han inte. och så sa han att jag mår dåligt för att jag är uppe halva nätterna. Men vafan tror du?! Jag går och lägger mig när jag vet att jag måste, kan jag inte somna så tar jag sömntabletterna. men han fattar väl ingenting. och hur jag mår nu är nog inte som en vanlig jävla förkylning, tror att min ätstörning blivit värre. jag har inga antidepressiva så jag mår åthelvete hela tiden. har ungefär 5 sömntabletter kvar, ingenting mot ångest. och jag flyttar fan snart. om jag så ska bo ute på gatan. fan mer värt att bo där än här hemma där ingen fattar någonting. FAN va irriterad jag blir.

 
Innan jag träffade dig.. var jag ända ner på botten kan jag lova. Självmord var det enda jag hade i huvudet. Det enda jag gjorde om dagarna var att skada mig själv, trycka ner mig själv och bara sitta instängd på mitt rum i mörkret. Åt aldrig.. gick flera dagar innan jag ens drack något. Den dagen jag såg dig första gången förändrade mitt liv totalt. Jag hade extrem sociofobi.. men du var så lätt att prata med, lätt att skratta tillsammans med. Du gjorde så jag fick vänner, du gav mig mitt liv tillbaka. Du är alltså helt ärligt sagt min hjälte. Min egen skyddsängel. Vill aldrig någonsin förlora dig, du ÄR mitt liv. Idag, för nio månader sedan, var den underbaraste dagen i det så kallade liv jag hade. Jag fick äntligen börja kalla dig för ’’min’’. Känslan av att ens tänka på det gjorde mig alldeles varm inombords. Vill bara att ett enda ord ska kunna förklara hur värdefull du verkligen är för mig, men det går inte. Inget ord kan förklara en sådan stor sak. Älskar dig verkligen, glöm inte det <3 Grattis till oss! <3